Med denna oerhört viktiga bok fyller Erel Shalit en lucka i den jungianska litteraturen. Att komplexet är just vad som g;or jungiansk psykologi till en person-psykologi med ett högt förklaringsvärde – och ej blott en ”mytosofisk arketyp-teori, som Shalit uttrycker det – är ingen självklarhet, inte ens i jungianska kretsar.

Boken ger en bild av komplexet som förmedlare av arketypisk näring och vad som händer om vi vägrar ta emot denna. Som Jung själv har formulerat det:

“Det är inga problem att en människa har komplex. Komplexen är tvärtom nödvändiga för allt psykiskt liv. Problem blir det först när vi tror att vi inte har dem.”

Förord

Samtidigt som hjulen inom industri, teknik och vetenskap vid förra sekelskiftet bara snurrade allt fortare, framhöll Freud provocerande nog en inre värld av drifter och instinkter dold bakom människans polerade yta. Han framhävde psykets dynamik i det att han blottade sexualiteten, insnörd i hysterikerns korsett. Drömmen lyfte han fram som "kungsvägen till det omedvetna" (1), en formulering som Jung, den tänkte kronprins som i stället blev Freuds rival, modifierade da han hävdade att "via regia till det omedvetna … är inte drömmen … utan komplexet, arkitekten bakom drömmar och symptom". (2)

Ur en strikt jungiansk synvinkel är emellertid Självet snarare än komplexet att betrakta som drömmens arkitekt. Det är Självet, arketypen för ordning och mening, som tecknar drömmens planskiss och förser den med bade staffage och sceneri. Upphovsmannen till sömnens drömberättelse är ingalunda jaget. I Talmud, judendomens skriftsamlig av lagar, legender och bibelkommentarer, star det att en icke tolkad dröm är som ett brev som ingen läser. Det bästa vi kan göra är helt enkelt att läsa brevet, fundera över dess innebörder och respektera det vi inte förstar. Förutom att jaget skall fylla en strukturerande och beslutsfattande funktion, har det ocksa till uppgift att verka som en aktiv och reflekterande mottagare av de skatter som stiger upp ur det omedvetna.

I bjärt kontrast till en samtid som mest var upptagen av teknologiska framsteg, vände Freud blicken mot vidderna bortom medvetandets gränsland. Genom självrannsakan och introspektion trängde han bakom sina försvar och motstand för att finna vad han uppfattade som drömmens egentliga innebörd - latent, dold bakom det manifesta innehallet. Det omedvetna förtäljde, enligt Freud, sin sanna saga i den krypterade ytberättelsens undertext.

Det omedvetna tillmättes inte mindre betydelse av Jung än av Freud. Möjligen kände sig Jung mera hemmastadd i det omedvetnas grannskap än Freud - men han kände inte mindre smärta. Jeffrey Satinover anmärker att "Freud sag i första hand en psykoneurotisk värld där Jung i allt väsentligt sag en narcissistisk-neurotisk eller psykotisk värld". (3) Andra har talat om Jungs "kreativa sjukdom". Hur som helst, Jung betraktade drömmen fran andra änden och uppfattade den som en "del av naturen, som inte hyser nagra bedrägliga avsikter utan vill utsäga nagot sa gott det gar ... Langt innan jag lärde känna Freud hade jag ansett det omedvetna ... sasom ett naturförlopp som inte är bekajat med nagot godtycke och allra minst med nagra taskspelaravsikter". (4)

I Jungs ögon är det medvetandet som är godtyckligt och har "taskspelaravsikter", medan det omedvetna är uppriktigt och helande. Men om man inte visar det omedvetna nagon uppmärksamhet och alltsa inte medvetet relaterar till det, da kan det uppträda kaotiskt, ja livshotande.

Komplexen kan liknas vid ett slags byggnadsarbetare sysselsatta med att ge synlig och nagot mera fattbar kropp at psykets underliggande arketypiska planskiss. Genom komplexen kan vi närma oss det omedvetna utan att överväldigas eller uppslukas. Detsamma gäller omvänt: Det är genom komplexen som det omedvetna närmar sig oss. Jung skriver:

... komplexen [är] i själva verket det omedvetna psykets levande entiteter, och det är endast genom dem som vi kan sluta oss till det omedvetnas existens och uppbyggnad. (5)

Vore det alltsa inte för komplexen, skulle arketyperna förbli tomma, blott formella representationsmöjligheter. Jung igen:

Ingen urbild far nagot bestämt innehall förrän den blivit medveten och fyllts ut med material ur den medvetna erfarenheten. Till sin form … skulle den emellertid kunna liknas vid kristallens axialsystem, som ju sa att säga preformerar den kristallina strukturen i modervätskan, utan att för den skull äga nagon egen materiell existens … Arketypen i sig själv är tom och blott formell, inget annat än en facultas praeformandi, en a priori given representationsmöjlighet. (6)

Komplexet tjänar i själva verket som ett medium, en kanal, varigenom arketypen ges "kött och ben", d v s erhaller mänsklig form och personlig anknytning.

Denna bok är ett försök att för saväl fackman som lekman redogöra för begreppet "komplex" genom att frilägga dess naturligt meningsbärande, teleologiska funktion, liksom det autonoma komplexets patologiska, "skuggaktiga" manifestationer. Om komplexet dissocieras fran personens medvetna identitet, fran jaget, kommer det att samla styrka och kraft i skuggan. Ett autonomt komplex konkurrerar med jaget om den tillgängliga psykiska energin. Som Jung sa träffande säger, är via regia till det omedvetna inte sa "konungslig" som det later, utan "liknar mer en ojämn, slingrig skogsstig, som inte sällan förlorar sig i undervegetationen". (7)

Oidipuskomplexet, som i den freudianska psykoanalysen är ett sa centralt begrepp men bland jungianer väcker sa mycken ambivalens, kommer att diskuteras ur ett jungianskt perspektiv.

Den unge Oidipus, mördaren och incestförövaren, eldas pa av vara mest basala drifter - Ares och Eros. Om det är drifterna som förser komplexet med bränsle, sa är det själva denna "drivenhet" hos Oidipus som gör honom till den arketypiska, tidlösa bäraren av det komplex som bär hans namn.

I bokens sista kapitel skall vi behandla komplexet i dess avart som patologisk skugga, och nagra centrala komplex kommer att illustreras med kliniskt och annat material.

Noter

1 Freud, S.: The Interpretation of Dreams, SE 5, sid 608. [SE refererar genomgaende till The Standard Edition of the Works of Sigmund Freud.]

2 Jung, C.G.: "A Review of the Complex Theory", i The Structure and Dynamics of the Psyche, CW 8, par 210 [CW refererar genomgaende till The Collected Works of C.G. Jung .]

3 Satinover, Jeffrey: "Jung's Lost Contribution to the Dilemma of Narcissism", i Journal of the American Psychoanalytic Association, vol 34 (1986), sid 411.

4 Jung, C.G.: Minnen, drömmar, tankar, sid 153.

5 Jung, C.G.: "A Review of the Complex Theory", CW 8, par 210.

6 Jung, C.G.: "Psychological Aspects of the Mother Archetype", CW 9i, par 155.

7 Jung, C.G .: "A Review of the Complex Theory", CW 8, par 210.